Beloved

Det här utdraget ur boken Beloved av Toni Morrison tycker jag är starkt. Jag kan tänka mig situationer när det här är alldeles precis. Att det kan kännas precis så här när allt bara blir för mycket och man inte vill mer.

"Men hennes hjärna var inte intresserad av framtiden. Den var fullproppad med det förflutna och ville ha mer, den hade inget utrymme för fantasier och ännu mindre några planer för morgondagen. Det var precis som den där kvällen i vildlöken – då ett enda steg var allt hon såg av framtiden. Andra människor blev tokiga, varför blev inte hon det? Andra människors hjärnor bromsade, vände och övergick till nånting nytt, så måste det ha varit för Halle. Så skönt det hade varit: om de suttit där båda två och smetat kalla smörklumpar i ansiktet utan ett enda bekymmer. Känt hur halt och klibbigt det var – smetat det i håret, sett det klämmas ut mellan fingrarna. Vilken lättnad att sätta punkt just så. Stänga. Låsa. Älta smör. Men hennes barn sög på en sockersudd under en filt på väg till Ohio, och det kunde ingen smörlek ändra på."

/Pimli

Inga relaterade inlägg.