Jag läser ofta min besöksstatistik. Mest förtjust i den jag har hos StatCounter.com. Kanske inte så konstigt att jag gillar det. Jag läste faktiskt statistik som ämnesstudier i Uppsala. Så jag har väl en fil kand i statistik. Nu ska man inte ta så hårt på det. Har inte jobbat just någonting med statistik sen examen (-89), så jag kan inte påstå att jag minns särskilt mycket… Men intressant är det.
När man tittar på statistiken ser man att det inte är så där rasande många som kommer på återbesök. Det är en liten skara kära vänner. Och det är väl så det är för de flesta som skriver dagbok i cyberrymden.
Ibland brukar jag fundera över vad jag ska skriva om och hur jag ska skriva det för att fler ska vilja komma tillbaka och för att fler ska skriva kommentarer till inläggen. Men så blir jag arg på mig själv för att jag tänker så. Den här bloggen har jag ju startat för min egen skull. Inte för att bli berömd i Aftonbladet eller så *ler lite*. Och jag vill inte vara mer personlig än jag redan är. Min familj tycker det räcker att figurera i den på den här lite lagoma nivån.
Samtidigt finns barndomsdrömmen om att bli författare kvar i ett skrymsle någonstans. Och då är det ju bra om man kan skriva på ett sånt sätt att folk gärna kommer tillbaks för att läsa mer.
Tål att tänkas på *ler nu stort*.
/Pimli
Inga relaterade inlägg.
Det där var en kul grej att kolla – måste jag testa.
I dag är första arbetsdagen efter en lång semester å det ska bli riktigt skönt tycker jag.
Kramen