I helgen delade jag – utan att blinka – vattenflaska med flera arbetskamrater. Och kramade allihop. Kanske man ska vara mer försiktig? Jag vet inte. Men det är ju så trevligt att kramas. Så där på riktigt där man lägger kinden mot varandra mjukt och varmt. Inte bara den där symboliska kramen.
Kanske är det som med fästingar – svårt att skydda sig mot – man får helt enkelt hoppas på att man är en av dem som klarar sig lindrigt undan?
Läs här:
» Tillfälligt kramstopp infört på Tandberg
Relaterade inlägg:
Gillade du inlägget? Dela det med andra!
2 Responses to Ska man kanske inte kramas…
Statcounter räknar
Lust & hjärta- Om det där med emballage 8 februari, 2012
- Mer keramik i butiken 7 februari, 2012
- Liten handväska för småprylar, stickad i ull: ”Troll” 6 februari, 2012
- Vi har annorlunda kort och annat för dig som vill uppmärksamma någon på Alla hjärtans dag den 14 februari – se här: 3 februari, 2012
- Det bästa som finns är att vara kreativ och känna inspirationen kasta sig över en! 2 februari, 2012
- Mörkersdottir
- Intensiv höst 16 november, 2011
- Omslagstävlingen är avgjord 3 november, 2011
- Debutantporträtt Svensk bokhandel 21 oktober, 2011
Man ska inte kramas och man ska inte ta varandra i hand utan armbågshälsa, det har jag sett att skolorna ska börja med i alla fall.
Det är knepigt med de här influensan, ska man få den eller inte och hur sjuk kommer man att bli om man blir smittad? Man kanska ska hamstra hem en massa mat och låsa in sig och leva eremitliv till den är över och förbi. Vi som inte har något jobb att gå till skulle ju kunna göra det, men vad blir det för liv?
Vi brukar alltid vaccinera oss, så visst ska vi göra det i år också, men ska man verkligen våga ge sig iväg till VC och stå där och köa tätt, tätt packade intill en massa andra männsikor som kanske redan har influensan?
Det är nästan lite spännande att se vad det blir av alltihop! Vore jag hypokondriker och läste en del av artiklarna om svininfluensan skulle jag nog tyda dem som om det här är civilisationens undergång!
Kram Ingrid
Tråkigt nog så är jag rädd för att medias bevakning av det här gör så att folk blir rädda och vågar knappt leva. Man måste leva medan man lever, för man vet inte hur det blir sen. Man vet bara att man lever precis nu. Oroar man sig över saker som kanske kommer att inträffa så vågar man inte leva. Synd.