Arkiv för september, 2009
Trött, men ganska nöjd med mig själv
Jag har jobbat både på lördagen och söndagen och till lite efter sju nu i kväll. Men så är jag i stort sett klar med det specifika jag höll på med. Och det känns hur bra som helst! Så i morgon kan jag ta itu med andra saker. Ibland är det tillfredsställande att jobba på lite så där intensivt för att få något speciellt färdigt.
Fast jag är ganska trött, måste jag säga.
Jobbade hemma idag och kommer att göra det åtminstone i morgon också. Jag har fått sån där bultande svullen överläpp – förmodligen ett munsår på väg att bryta sig ut. Jag ser helt enkelt inte klok ut, så jag håller mig undan från omvärlden tills det värsta gått över. Bra om man har möjlighet att göra så. Använder Anti, kanske gör det nån nytta. Även om det känns som om det hela sitter rätt långt in i läppen – inte på ytan. Ja, ja – det finns värre saker man kan drabbas av, så jag ska väl inte klaga.
Några flygbilder över Born och Stjärnsund
Idag var sambon uppe och flög motorsegelflygplan med en kompis. Han fick några riktigt bra bilder över Stjärnsund och Born. Syns kanske inte så mycket på de här nedskalade bilderna, men lite i alla fall.
Först en bild över Stjärnsund:
Och så ett par bilder över Born, där min pappa bor:
Man fascineras av att det är så mycket vatten överallt. Det tänker man inte på när man är på marken.
Så gjorde jag raskt slag i saken :o)
Efter att jag börjat jobba heltid har liksom tiden som blir över för annat minskat ganska dramatiskt. Jag har funderat på det ett tag och nu i kväll gjorde jag slag i saken. Så nu har jag plockat bort allt övrigt jag haft på nätet – utom cecs.se, pimli.se och matklok.se. Har inte heller någon annan blogg, typ Verksta’n, kvar. Kommer inte heller i år att ha någon speciell julhemsida.
Det var på sätt och vis ganska radikala beslut, speciellt när det gäller min fotosida. Men jag har inte uppdaterat den på evigheter och det är bara att inse att jag inte heller kommer att göra det. Jag har förståss nogsamt sparat alltihop både på datorn och den externa hårddisken. Ifall jag skulle ångra mig :-)
Till viss del är det nog det att jag tagit intryck av diskussionen i bloggvärlden om vad man ska göra när någon som varit väldigt aktiv på nätet dör. Man må tänka lite på sina efterlevande. Inte för att jag planerar eller förväntar mig att trilla av pinn för tillfället, men ändå. Man vet ju aldrig.
När det gäller cecs.se är det inte lika enkelt. Jag uppdaterar inget och håller mig faktiskt inte ens med i debatten – förmodligen för att Trulle är så helt symtomfri om vi bara ger honom rätt diet. Men det finns ju ingen annan info på svenska om Cecs, så kanske jag borde försöka hitta någon som kan ta över sajten. För jag kan inte bara ta bort den, eftersom det inte finns någon annan liknande information på svenska. Nå, vi får se. Den får ligga där den ligger så länge.
Hur jag gör med domänerna får vi se. Kanske jag behåller dem ett tag till – ifall jag skulle ångra mig. Inte för att jag kan tänka mig att någon snor domännamnet pimli-foto.se… Men å andra sidan är det inte så dyrt att ha den kvar. Man får se.
Men HALLÅ ALLA FÖRÄLDRAR – har ni alldeles missuppfattat er roll!?
Jag håller fullkomligt med om att det är viktigt att skolan tar ett stort ansvar här. MEN jag kan inte förstå att så många föräldrar inte verkar bry sig ett dugg.
» Var femte ung tror att hiv kan botas
Herregud! Jag kan inte begripa hur det kan komma sig att inte alla föräldrar försäkrar sig om att deras ungdomar har klart för sig vad hiv och aids är för något. Att de inte tar reda på fakta för att kunna förmedla till sina ungdomar. Inte klokt ju! Det är en fullkomligt obotlig smitta. Har man väl smittats så finns det inget som helst sätt att bli av med viruset!
Visst, vi har bra bromsmediciner. Problemet är bara att inte alla tål dem så bra. De är ingen lösning, bara en hjälp när det ofattbara redan inträffat. Och hjälpen funkar inte lika bra för alla.
Det här är också fullkomligt fruktansvärt:
För länge sen fanns en kille i bekantskapskretsen, som var hiv-smittad. Inte kunde någon se det på honom. Han var lite över tjugo och såg ut som alla unga killar i den åldern gör. Han är död nu.
Så ha det klart för dig: Det syns inte utanpå att en person bär på hiv. Det är inte en speciell sorts personer som drabbas. Det kan vara precis vem som helst. Och i vilken ålder som helst. En ung fräsch tjej eller kille kan bära på viruset – utan att själv veta om det. Jag menar inte att man ska gå runt och vara rädd, bara att man ska vara lite rädd om sig.
Läs det här också:
» Fatta: HIV har inte försvunnit!!!
Var rädd om dig!
Kanske är det så att Anna Anka kan bidra till ökad jämställdhet i Sverige
För jag tror att hennes uttalanden och stora utrymme i media får oss att gå samman. Enad front. Det är nog inte så där rasande många svenskar som håller med henne. Varken kvinnor eller män.
Jag kan inte tänka mig att svenska män vill gå tillbaks till att ”bara” vara familjeförsörjare och gentlemän. Inte de jag känner i alla fall. Tror jag inte.
Och jag känner inte många kvinnor som vill välja bort sitt yrkesverksamma liv för att istället sköta hem, man och eventuella barn på heltid.
Jag tror dessutom att alla starka svenska män älskar starka svenska kvinnor som står på egna ben, har en egen identitet och ett liv även utanför familjen. Jag är övertygad om att ni är lika stolta över oss som vi är över er! Dessutom är våra ungar stolta över det vi gör på våra jobb – så jag tycker vi ska våga oss på att vara stolta över oss själva också!
Jag för egen del älskar att arbeta TILLSAMMANS med BÅDE män och kvinnor och kan över huvud taget inte se mig själv i rollen som kvinna som lever för att göra livet bekvämt för sin man. (Herrejisses!) I Sverige har vi faktiskt skitkul på jobbet – väldigt ofta i alla fall. Vem vill byta bort det?!
(Bonus: Dessutom blir det ingen katastrof för oss om mannen lämnar oss av någon anledning. Vi kan klara oss på egen hand när det går på det viset. Mannen behöver inte heller känna att han inte KAN lämna oss oavsett, för han vet att vi kan klara oss tillräckligt bra ändå.)
Nej, här i Sverige tror jag det är en bättre lösning med lite kortare arbetstid för både män och kvinnor – istället för att bara männen jobbar och kvinnorna är hemma på heltid och jobbar kanske lite ”vid sidan av” med välgörenhet och annan ideell verksamhet (låter osvenskt, inte sant?). För som det är nu tror jag faktiskt att vi yrkesarbetar lite för mycket – totalt sett per familj. Tror jag i alla fall.
» Vi måste ge ett alternativ till Anna Anka-idealet
» Skrattet fastnar i halsen
Kategori: Jag tycker!, Politik, Uppsnappat | 
Taggar: Anna Anka, jämlikhet, könsroller, yrkesliv | 
5 kommentarer »
