Tiden går så fort för mig att jag missat att smilis-förbudet tog slut redan i söndags. Så jag har glatt kommunicerat en massa dagar till utan smilisar (så gott som utan i alla fall…). Och gillade det INTE!

Om jag inte får använda smilisar, speciellt då på Facebook och i Communicatorn så är det som om någon skulle förbjudit mig att blinka eller le eller garva eller rynka på pannan eller… Ja, ni förstår säkert. Sånt som man gör när man träffas irl – face to face. Man kan inte jämföra dagens kommunikationssätt och kanaler med gårdagens. Vi har gått ett steg till. Utvecklats. Språket har utvecklats. Arma krakar som går omkring och förfasar sig över att så sker. Ni hör nog hemma INUTI garderoben.

Världen är bäst (till för?) för optimistiska människor som faktiskt tycker om att leva just idag! Så var det sagt. (Och kom nu inte med nått förståndigt om alla människor som inte kan välja och som inte vet något om smilisar, inte har dator, är sjuka och lider och håller på att dö…)

SMILISAR BEHÖVS!

:-) ;-) :-D :-| :-(