Tiden gÃ¥r sÃ¥ fort för mig att jag missat att smilis-förbudet tog slut redan i söndags. SÃ¥ jag har glatt kommunicerat en massa dagar till utan smilisar (sÃ¥ gott som utan i alla fall…). Och gillade det INTE!
Om jag inte fÃ¥r använda smilisar, speciellt dÃ¥ pÃ¥ Facebook och i Communicatorn sÃ¥ är det som om nÃ¥gon skulle förbjudit mig att blinka eller le eller garva eller rynka pÃ¥ pannan eller… Ja, ni förstÃ¥r säkert. SÃ¥nt som man gör när man träffas irl – face to face. Man kan inte jämföra dagens kommunikationssätt och kanaler med gÃ¥rdagens. Vi har gÃ¥tt ett steg till. Utvecklats. SprÃ¥ket har utvecklats. Arma krakar som gÃ¥r omkring och förfasar sig över att sÃ¥ sker. Ni hör nog hemma INUTI garderoben.
Världen är bäst (till för?) för optimistiska människor som faktiskt tycker om att leva just idag! SÃ¥ var det sagt. (Och kom nu inte med nÃ¥tt förstÃ¥ndigt om alla människor som inte kan välja och som inte vet nÃ¥got om smilisar, inte har dator, är sjuka och lider och hÃ¥ller pÃ¥ att dö…)
SMILISAR BEHÖVS!
Annat intressant:
