Idag har vi fått traditionella julklappen från svärföräldrarna – älgkött att lägga i frysen. För mig är mat lika med rikedom. Det betyder SÅ mycket mer med mat i frys, kyl och skafferi än nya mobiler, tv-apparater och bilar. Sant!
Alvin är intresserad av vad vi håller på med – ända tills man ger honom en köttbit. Han tuggar ett par gånger, sen spottar han ut den och tittar på oss som om han tror vi försöker förgifta honom. Märkligt. Men jag hade en foxterrier en gång i tiden som var likadan. Rått kött ansåg han oätbart. Och då är de ändå glupska och hungriga mest jämt…
Öl däremot är något helt annat. Han vet skillnad. Dricker någon öl ur burk så bryr han sig inte, för burkar är nono för han kan skära sig i tungan på dem. Men om någon dricker öl ur flaska så gnyr han, för då vet han att han får slicka de sista små dropparna. Gott sörru.
Svärmor har rosor som fortfarande mår gott där ute. Knopparna är vackra och det doftar underbart i köket från dem!
Sambon är i köket och fixar med filé från vildsvin. Blir potatiskaka till, sparris och annat gott.
Idag har jag betalat räkningarna (vet – lite sent ute…), bytt sängkläder, dammsugit hela huset, tvättat ditten och datten och tagit hand om älgköttet tillsammans med sambon.
I morgon tänker jag bara göra sånt jag har lust till. Blir lite pyntning med pumpor och granris, kanske några ljusslingor också. En banankaka kommer det att bli, för det ligger tre bananer i fruktskålen som börjar se väldigt svartfläckiga ut.
Nästa vecka är jag ledig på fredagen eftersom vi har förkortad arbetsdag då. Perfekt att använda flexplussen till.
